torsdag 14 mars 2013

Några tankar kring Romanpriset och verkligheten

I det andra avsnittet av Romanpriset blev det en livlig diskussion runt boken Ingenbarnsland. Den utspelar sig bland annat i Gårdsten och särskilt en jurymedlem hade livliga invändningar mot romanen. Han tyckte den var helt orealistisk, att misären var överdriven och han talade om medelklassperspektiv. Till en början kände jag att jag höll  med. Jag växte delvis upp i Gårdsten, trivdes väldigt bra och grät när vi flyttade därifrån. Det kan vara väldigt tröttsamt att få se sin hemmiljö utmålad som helvetet på jorden eller att se diverse artiklar och reportage slå ned på det dåliga men glömma bort att dessa områden faktiskt är hem för många alldeles vanliga människor som trivs bra med sin tillvaro.Men när jag fått en stund på mig att bearbeta min indignation kände jag att jag inte alls håller med.

Jag har inte läst Ingenbarnsland så jag kan egentligen inte uttala mig om romanen men om jag förstår det rätt handlar den om en flickas uppväxt. Gårdsten är en av de platser romanen utspelar sig på men det är just bara en miljö. En människa liv består inte bara av platsen hon bor på utan av många andra faktorer så det går egentligen inte att säga att någons bild av en plats är mer sann än någon annans. Vi människor har ofta olika perspektiv på saker och ting. Ingenbarnsland är ingen reportagebok om Gårdsten och Bergsjön, det är ingen faktabok. Det är en roman. Det är mycket möjligt att Eija Hetekivi Olsson upplevde sitt Gårdsten precis så som hon beskriver det i romanen och vet ni vad? Det har hon rätt till. Men viktigast av allt: det spelar ingen roll.

Jag har sagt det förut men det tål att upprepas: En roman blir inte sannare eller mer relevant om den behandlar verkligheten eller verkliga händelser. En roman är en berättelse som ska kunna stå för sig själv och det som gör en bra roman är så mycket annat, som språk, berättelse och berättande. Jag bryr mig inte om hur mycket som är självupplevt av författaren eller som har hänt i verkligheten. Den sannaste romanen är inte den som korrekt skildrar verkligheten utan den som har något att berätta och gör det bra.

lördag 9 mars 2013

Nytt i "hyllan"

Det är längesedan bokrean betydde särskilt mycket för mig men jag brukar i alla fall titta in på sf-bokhandeln och leta efter billiga inbundna. Men sedan jag skaffade läsplatta föredrar jag eböcker och då är det egentligen bara böcker ur serier jag redan har i bokhyllan som är intressanta. Det känns inte så meningsfullt att köpa inbundna titlar av böcker jag kanske vill läsa någon gång.

I år var det därför bara en bok som hamnade i min beställning, Shadows in Flight av Orson Scott Card.

Sedan blev jag tipsad av Feuerzeug om Ditos eboksrea och hittade faktiskt en titel som jag i  många år tänkt läsa, Musselstranden av Marie Hermanson, så då blev det ett köp till. Men 140 kronor är ändå ganska lite att lägga på rean så jag tyckte att jag gott kunde köpa lite fler böcker till min Kindle. Det blev The Atrocity Archives av Charles Stross och Redshirts av John Scalzi, två böcker jag varit mycket nyfiken på. Egentligen är tanken med läsplattan att jag inte ska behöva köpa boken förrän jag tänkt läsa den eftersom det är gjort på en minut. I praktiken är det tyvärr så att jag ofta är pank när jag blir sugen på en bok och eftersom den måste betalas direkt vid köp så kan det bli problematiskt. Därför är det skönt att ha några titlar på plattan ändå.