The road av Cormac McCarthy

Jag tror egentligen inte att jag kan säga något som inte redan har sagt, men jag tänker inte låta det hindra mig från att ha åsikter.

Om någon nu lyckats missa denna bok så handlar den om en man som vandrar med sin son genom en efter katastrofen-värld. Det är en mörk värld, täckt av aska där inget lever förutom några få människor som har överlevt. Vad som egentligen har hänt får man aldrig veta.

Språket är enkelt på ett sätt som passar berättelsen alldeles utmärkt. Den berättas med korta meningar i korta stycken som gör boken väldigt lättläst. Det är också en relativt tunn liten bok på 307 sidor, och sidorna är inte så texttäta. Allt detta bidrog till att jag sögs in och faktisk läste ut den ganska snabbt. Det enda störande var layouten. Sidnumreringen var placerad överst i mitten på högersidan vilket jag i ungefär halva boken tolkade som någon slags stycke- eller kapitelindelning. Hjärnan vägrade att bortse från denna siffra.

Själva berättelsen är så mörk, så tung, så totalt utan hopp att det gör ont att läsa den. Världen är helt förödd och det finns ingen ljusning någonstans, ingen spirande civilisation eller människor som ställer upp för varandra. Tvärtom, de få människor som faktiskt grupperar sig gör det för att kunna fånga in andra människor och äta upp dem. Mitt i allt detta vandrar mannen och pojken. Vart de är på väg eller vad de hoppas finna där är egentligen oviktig. Det känns som det mer är själva vandringen som är poängen, om de stannar dör de. Det handlar om att hitta mat, i form av konserver, och att undvika "de onda". Någonstans finn "de goda" men om man inte vågar möta någon annan människa, hur skall man då hitta dem?

The Road är långt mer skrämmande än någon skräckbok jag någonsin läst, ändå är jag glad att jag läste den.