Brin rekommenderar

En av mina favoritförfattare har gjort en lista på vad han tycker är bra ungdoms-sf. Det är ganska mycket på listan som jag inte har läst men det jag har läst tyckte jag om.

Brins lista

Tematrio - Serier

Denna vecka handlar Lyrans tematrio om serier och det borde ju vara ganska lätt eftersom jag har läst väldigt mycket serier genom åren.

1. Resande med vinden av Francois Bourgeon. I fem album får man följa Flickan Isa, från Frankrike till Santo Domingo via Afrika på ett slavskepp. Det är vackert, det är brutalt och gripande och den sista sidan är något av det vackraste jag sett i serieväg.

2. Linda och Valentin av JEan-Claude Mézières och Pierre Christin. Om två rumtid-agenter som reser runt och söker efter svar om vad som egentligen hände med jorden. Det är äventyr och underliga varelser plus en hel del humor.

3. Valhall av Peter Madsen. Om gudar och jättar och spännande. Roligt är det för det mesta.

Tematrio - Halloween

Veckans Tematrio handlar om Halloween och skräck och det har jag ju läst en del genom åren.

1. Summer of Night av  Dan Simmons var en riktigt trevlig bekantskap. Simmons byggde skickligt upp en hotfull stämning, lite på samma sätt som King gör när han är som bäst. Jag kommer definitivt att läsa mer av Simmons och har redan en bok som står och väntar i hyllan.

2. Staden som försvann av Stephen King. I den är vampyrerna riktiga vampyrer av det sär slaget som lurar i mörkret. Ingen romantik men de har tillräckligt många mänskliga drag för att vara riktigt skrämmande.

3. Jurtjyrkogården av Stephen King måste vara med för att det är den bok som har skrämt mig allra mest. Jag var rädd för min katt när jag hade läst den här boken. Hu!

Living Dead in Dallas av Charlaine Harris

Det börjar med ett mord. Sedan blir det inte mer med det utan istället blir Sookie "utlånad" till Dallas-vampyrer av Eric. Hon skall hjälpa till att ta reda på vad som hänt en försvunnen vampyr. Det visar sig naturligtvis vara större än någon kunnat ana och Sookie hamnar i fara.

Ibland längtar jag efter spänningslitteratur och det här är spännande. Det finns inget större djup men desto mer humor och sex. Just sexet kunde jag väl vara utan men det stör mig inte så där väldigt mycket. Boken är ganska tunn och lättläst så det går fort att ta sig igenom de partierna.

Jag gillar att Sookie faktiskt klarar sig rätt bra själv. Visst finns Bill med som livvakt men han kan ju av vissa skäl inte vara närvarande alltid. Visserligen finns det annan hjälp att få men Sookie sitter inte bara och väntar på att bli räddad. Det känns bra.

De här böckerna är väldigt bra att ha som mellanböcker eller när man behöver få fart på läslusten igen. Spännande och inte så krävande är just vad jag söker efter i sådana lägen.

God of Clocks av Alan Campbell

Änglar som inte är särskilt änglalika, gudar som inte är så gudalika och ett helvete som mer fungerar som en alternativ livsstil än evig fördömelse, det finns vissa förutsättningar för att den här boken skulle kunna bli intressant. Men på något vis räcker det inte till.

Detta tredje och avslutande delen i Deepgate Codex. Kung Menoa är på väg att erövra hela världen och Rachel och Dill gör ett desperat försök att nå den sista personen som kan rädda den, Sabor, klockornas gud, samtidigt som Cospinol med vänner försöker angripa Menoa på hemmaplan. Världen är lika mörk och skitig som i de två tidigare böckerna och det är väl gott så. Tyvärr är det också erbarmligt tråkigt. Hela första halvan av boken känns som en enda lång transportsträcka. Nu hör jag till dem som tycker att vägen är lika viktig som målet men trots det tröttnar jag ganska fort. Delvis beror det på att en stor del av berättelsen utspelar sig i helvetet och det har inte blivit roligare sedan Iron Angel. Det är samma blodröda floder och hus av kött och inte heller nu känns det särskilt obehagligt eller spännande, bara trist. Sedan bryr jag mig heller inte, med några få undantag, särskilt mycket om vad som händer de här människorna. De är helt enkelt inte tillräckligt intressanta. Att det egentligen inte händer dem något gör inte saken bättre. Precis som i de föregående böckerna saknar jag humorn som en motvikt till allt det dystra. Förutsättningarna finns ju där så varför tar inte Campbell vara på dem?

Nåja, när de så äntligen når fram, halvvägs in i boken, vaknar berättelsen till liv. Handlingen tar fart och det blir riktigt spännande och jag börjar bry mig igen. Men det känns som om det är lite för sent. Efter all denna väntan känns det som om allt kommer för plötsligt på och med några få sidor kvar undrar jag oroligt hur Campbell ska hinna avsluta det hela. Mycket riktigt kommer slutet väldigt snabbt och det känns nästan lite snopet. Jag hade hellre sett lite större utforskande av tidsresandet än detta eviga traskande genom skog och mark som den första halvan bjöd på men tycker trots detta att boken var värd att läsa, inte minst för att man äntligen får veta hur det går.

Läslängtan

På grund av diverse omständigheter har jag hållit på med God of Clocks i flera månader nu. Det har varit riktigt segt men nu börjar det lyckligtvis lossna. Detta har i alla fall lett till att jag längtar efter att läsa något riktigt lättillgängligt, gärna roligt, men en omläsning av någon gammal favorit brukar också fungera. Därför köpte jag för ett tag sedan Sookie Stackhouse-boxen med de åtta första delarna. Jag har bara läst den första och den var i alla fall väldigt lättläst. Jag har gått och riktigt längtat efter att få sätta tänderna i den.

Men nu har det ju varit bokmässa vilket innebär en hög nya böcker. När jag nu har införskaffat två Banks så behöver jag inte sitta och hålla på Use of Weapons längre och A Dance with Dragons känns också ganska lockande. Sedan har jag precis fått tillbaka Kiln People som skriker efter att bli omläst. Det är riktigt skönt att känna all denna längtan men jag tror jag ska hålla mig till ursprungsplanen och läsa lite vampyrlusta innan jag ger mig i kast med de tyngre titlarna. Varför chansa?

Årets bokmässeskörd

Som vanligt handlade jag mest hos sf-bokhandeln, både i montern och i butiken, men det blev en del serier också. Däremot blev det inga prylar i år.

Jag hade tänkt vänta på pocketutgåvor för både Martin och Stross, eller i Martins fall storpocket men jag kunde inte motstå dem. Inbundet är absolut att föredra och jag hade ju råd så...

Bokmässan - slutrapport

Årets bokmässa blev aningen jobbig för mig. Jag hade konstant värk vilket gjorde att jag inte orkade går runt som jag brukar. Jag höll mig mest till huvudstråken och vandrade mellan mina favoritmontrar och det känns som om jag missat massor. Dag två, fredag, tillbringade jag mest i bokbloggarnas rum på plan 2 men det var faktiskt riktigt givande. Jag fick tillfälle att tala med många nya bekantskaper och det är ju faktiskt en del av det jag vill få ut av mässan nuförtiden.

Det blev bara två dagar för mig i år för jag var helt slut på fredagen men jag fick se det viktigaste, träffa dem jag ville träffa, köpt det som stod på inköpslistan och hann till och med med ett besök i sf-bokhandeln så mässan känns i alla fall lyckad.

Bokmässan - torsdag

Dagen kunde ha fått ett förfärligt slut. När jag kom hem till min syster på eftermiddagen upptäckte jag att handväskan var borta, med hela mässkassan! Vad gör man i det läget? Först grips man av panik. Sedan tänker man att det finns några möjliga tillfällen där man kan ha lagt den ifrån sig. Slutligen bestämmer man sig för att åka tillbaka och leta.

Jag visste att om jag inte hade fått den stulen så fanns det tre ställen där jag kunde ha glömt den, i garderoben, på toaletten eller i montern. Lyckligtvis fanns den kvar i montern, där stod den ganska säkert till och med. Deet besvärliga var att få komma in efter stängningsdags och hämta den. Först blev jag tvungen att ringa min mobil fem gånger för att se om någon svarade men slutligen gick någon med mig in och jag kunde återförenas med plånbok och mobil.

Nu är ju Bokmässan lite mer än borttappade väskor och jag hann gå runt i större delen av lokalerna och kolla in lite böcker jag är intresserad av. Några fick följa med direkt, andra måste jag fundera över ett tag. Man vill ju inte göra av med alla pengarna på en gång.

Jag hann också träffa andra bokbloggare, inga planerade träffar men det blir lätt så att man stöter på varandra ändå. Ännu lättare är det i år när bloggarna har fått ett rum att samlas i. Jag hann prata med Lyran och Calliope men det blev även en del nya bekantskaper.

Nu ska jag försöka samla krafter och hoppas på en rolig dag i morgon också. 

Flyg fula fluga av Patricia Cornwell - LJUDBOK

Cornwell läste jag flitigt förr i tiden men sedan tog det stopp. Jag blev så fruktansvärt trött på den kyliga Scarpetta och hennes eviga skryt om systerdottern, denna övermänniska som inte bara är datorgeni och flyger helikopter utan verkar vara expert på det mesta hon företar sig.
Men ibland sätter deckarsuget in och då är det bra med ljudböcker eftersom jag gärna lyssnar på sådant som jag kanske inte har tid att läsa själv. Ljudböcker måste vara lättlyssnade och spännande, tycker jag.

Det bästa med Cornwells böcker är oftast deckarintrigen och det är väl gott så. Men nog är det roligare att läsa en berättelse där man kan sympatisera med huvudpersonerna och det är inte alltid så lätt med Scarpetta och Lucy. Nej, jag är inte avundsjuk. De känns bara så overkliga med alla sina fantastiska egenskaper och Scarpetta framställs på ett sätt som får henne att verka vara en kall person, ingen jag skulle vilja lära känna.

Så vad tyckte jag då?. Lucy kändes lika trist som vanligt men Scarpetta verkade något mänskligare, kanske beroende på de prövningar hon utsatts för i de närmast föregående böckerna. Det var hur som helst spännande med seriemord och gamla bekantskaper, på både onda och goda. Något jag länge misstänkt visade sig stämma och det blev en hejdundrande final, som vanligt. Boken var tillräckligt bra för att jag skulle låna en till.