Ingen äkta boknörd

Jag är ingen äkta boknörd, har inte alls uppfattningen att boken är ett heligt ting som måste bevaras till varje pris. Så länge texten finns kvar i någon form så gör det inte så väldigt mycket om en kopia av boken blir förstörd, t ex genom att man gör om den till något annat som en inredningsdetalj eller konst. Eller vill du ordna ett bokbål på gamla slitna böcker så gör det för all del. Jag bryr mig inte så länge du låter bli mina böcker. Bokbål av det andra slaget däremot, det som går ut på att utplåna eller förstöra något specifikt verk, det är jag alldeles väldigt mycket emot.

Under mina bibliiteksår såg jag alldeles för många böcker som jag gärna skulle tuttat på själv, smutsiga, trasiga och allmänt medfarna böcker som ärligt talat var bortom räddning. Eller de där som bara stod där, olästa, eftersom de helt enkelt inte var tillräckligt intressanta för att plockas up av någon. Kanske var de inte längre aktuella. Vi försökte sälja sådant som gallrades ut men det var väldigt mycket som ingen ville ha. Makulering var det enda vettiga i de fallen.

Men när det kommer till åverkan på böcker som hindöron och liknande är jag emot det. Inte för att objektet boken är heligt, utan för att jag tycker det är fult och irriterande. Gör du det i dina egna böcker så fine, men låt mina eller bibliotekets böcker vara ovikta. Jag stöt mig även på när någon river ut blad i ett kollegieblock. Om jag behöver göra det ur något av mina egna block ser jag till att få med remsan som sitter i spiralen. Annars blir det stökigt.

Flr mig är texten det viktiga. Jag läser helst eböcker pga bekvämligheten. Men jag älskar fortfarande den fysiska boken. Det finns författare jag samlar på och jag är hyfsat rädd om mina böcker. Jag tycker bara att den där dyrkan av boken är lite fånig. Visst finns det särskilda utgåvor som är värda att bevaras men väldigt många har inget sådant värde annat än för den som råkar äga den. Att upprörs över att någon river itu en pocketdeckare för att slippa släpa på hela på resan känns lite absurt. Jag skulle aldrig göra det men jag kan slänga en tidskrift som jag kanske har betalat mycket mer för. Det är så olika vad vi värderar i livet.

Tekniska vedermödor

Så här är det, det är jag som är ansvarig för att få allt det tekniska att fungera hemma. Problemet är att jag  för det mesta inte har en aning om vad jag gör. Jag kopplar ihop apparater och jag rotar i menyer och inställningar. Jag läser manualer och googlar. Jag svär och gråter i frustration. Ibland, när jag vet vart jag ska vända mig, ringer jag supporten. För det allra mesta brukar det lösa sig ungefär när jag är på väg att ge upp.

Jag är verkligen inget tekniskt geni, men jag gillar att lösa problem. Jag tror min gamerbakgrund har hjälpt mig att våga ta tag i saker och prova mig fram. När jag började spela för 35 år sedan var det inte bara att trycka på installera. Det kunde krävas många timmars meckande för att i bästa fall få igång spelet. Innan internet var det naturligtvis extra frustrerande. Hade man inga kunniga vänner var det bara att bita ihop och prova sig fram.

Nu har vi köpt hus och det betyder nytt nätverk, ny parabol och dessutom två nya tvgapparater som följde med huset. Eftersom det där är viktiga saker i det här hushållet gav jag mig på det direkt vi kom hit, sent i tisdags kväll. Bara att hitta något att nollställa routern med var ett problem. Men värre var att lyckas ansluta och logga in. Den enda internettillgång jag hade var på mobilen och det är inte optimalt att läsa manualer och instruktioner på en liten skärm. Jag trodde ärligt talat jag skulle bli galen. När man nästan gråter av utmattning borde man inte ge sig på problemlösning av det slaget. Men plötsligt fungerade det! Jag vet inte riktigt hur det gick till men huvudsaken att vi har internet.

Tyvärr har jag inte lyckats med parabolen än. Vi har problem med signalstyrka trots att den fungerade utan problem för förra ägaren. Jag vill inte ge mig på att försöka rikta in den själv trots diverse appar och hjälpmedel som finns att tillgå. Jag tror inte det är det som är problemet och jag gör det förmodligen värre. Det kanske är något träd somhar hunnit växa upp eller någon annan störning.

Det är nätverkskablar dragna i hela huset men jag hade ändå problem att får internet till datorn. Men genom att följa kablarna och koppla in diverse dosor fick jag det att fungera. Tror jag. Det kan bero på något helt annat.

Nu återstår bara att komma överens med de nya tv-apparaterna också. Allting känns onödigt knöligt, somatt jag måste logga in på wifin varje gång jag ska se på Netflix uppe. Det blir nog bättre när jag skaffat lite fler kablar och kan plugga in alla apparater direkt. Men jag saknar ändå min Sony. Våra nya LG är större och kanske rentav bättre men Sonyn är mycket smidigare. Och det ärinte vara för att jag är van. Eller iaf vara delvis. Vi har den ju kvar men jag vet inte om jag Kan övertyga sambon att sätta upp den i stället för en av de nya.

Det är underbart med den nya tekniken, när den fungerar. Men ibland är vägen dit ganska tröttsam och jag önskar ofta att jag hade någon jag kunde vända mig till och fråga. Men när jag löst något känner jag mig väldigt nöjd!

Välja böcker

Ibland när jag ska välja bok blir jag helt överväldigad för att jag har så många. Har väl ca 500 eböcker och en hel del pappersböcker att välja emellan. Ibland är det några jag ser extra mycket fram emot att läsa men det slutar nästan alltid med någon annan. Det kan bero på att jag vill att de ska finnas kvar som något hägrande, men också på att jag jag är rädd att börja läsa "den där" boken vid fel tillfälle. Det hände med Black Lung Captain så den blev aldrig utläst.

Sist kunde jag inte bestämma mig och tog bara en ur "högen". Det blev Starplex av Robert J Sawyer och den visade sig vara lika bra som Golden Fleece, om än rätt olik den. Nu har jag börjat på en bok men är inte helt övertygad. Tänker att jag kanske valde för snabbt, det är också något tilltalande med själva urvalsprocessen där jag smakar på de olika böckerna. Just i det fallet kan jag sakna pappersböcker, när man kan bläddra lite och smaka på språket, titta på omslagen. Just den biten är lite bökigare i kindlen. Jag tror jag ska bläddra lite till innan jag bestämmer mig.

Några böcker blev det

Jag känner mig löjligt upprymd över reaböckerna. Så väldigt kul att få lite nya titlar i bokhyllan som annars har sett likadan ut sedan jag skaffade Kindle. Det har väl tillkommit några fakta- och serieböcker men inga romaner alls och det är lite trist. Visst, det går att köpa hur många eböcker som helst utan att hyllorna svämmar över, och dessutom är de lätta att köpa i smyg, men de glänser inte lika fint i hyllan som pappersböcker. Efter några år är det bara gammalt som står där och det är faktiskt lite ledsamt.

Lässtopp

Jag har helt tappat läslusten/-farten och är inte helt säker på vad det beror på. Enligt läsdagboken började jag på Black Light den 11 augusti och har läst 68%. Den är inte dålig. Så länge den rör sig i vår värld är den spännande på det där lågmält hotfulla sättet som jag känner igen från mina två tidigare Elizabeth Hand, Wylding Hall och Generation Loss, men när den svävar ut i syner av/vandringar i den andra världen tappar jag intresset något.

Enbart det hade inte varit ett stort problem, men tyvärr kom en väldigt jobbig och långvarig förkylning på det, eller rättare sagt två förkylningar på varandra med någon vecka emellan. Jag hör till dem som inte orkar läsa när jag är sjuk så läsningen stannade av helt. När jag väl orkade läsa igen var det dags att läsa om Doll Bones av Holly Black inför planerat poddande. Just inspelningen av poddavsnittet var ytterligare en sak som fick skjutas upp på grund av förkylningen.

Nu vet jag inte hur jag ska göra. Vill läsa ut Black Light för att få veta hur det går men känner samtidigt ett väldigt motstånd. Längtar efter att börja på ett flertal andra böcker men vet ju hur svårt jag har att återuppta läsningen efter att ha lagt en bok åt sidan. Å andra sidan befinner jag mig redan i den situationen så det är kanske dags att sluta låtsas och ge upp?

Maids of Misfortune av M Louisa Locke

 Mrs Annie fuller är en ung änka som förutom att hyra ut rum i sitt ärvda hus även får in pengar genom att ge finansiella råd grundade på sina kunskaper om finansvärlden och handeln med aktier. Men eftersom ingen man skulle ta råd av en kvinna i sådana frågor ger hon råden i sin roll som mediet Sybil. När hennes favoritklient plötsligt dör under mystiska omständigheter bestämmer hon sig för att börja luska i fallet.

Det här är en riktig mysdeckare av det där slaget där en ganska vanlig människa råkar snubbla över en mordgåta. Vi får följa med Annie Fuller under hennes utredning och det är väldigt mycket funderingar fram och tillbaka från hennes sida men det gör inget då jag trivs så bra i hennes sällskap. Stämningen är gemytlig och berättelsen har många personer som det är lätt att tycka om. några det är lätt att ogilla har den förstås också.

Jag hade mina, visserligen ogrundade, misstankar på ett tidigt stadium men det blev ändå riktigt spännande mot slutet. Jag blev riktigt glad när jag såg att det är en hel serie böcker för jag kommer definitivt att vilja återvända till San Fransisco och Annie Fuller.

En dag att minnas

Idag åkte vinterjackan i soporna. Den där jackan jag köpte den 19 januari 2010, en tisdag.

Jag har alltid fascinerats par som firar sådant som när de blev ihop. Hur kan de känna till datumet? Det är ju inte precis som när man var tio och frågade chans på någon. Då fanns det ju möjlighet att skriva in det i dagboken eller nåt, "Idag frågade jag chans på Jonte och han svarade JA!"

Jag har ingen aning om när jag och sambon blev ihop. Det är inte det att jag inte minns, inte bara i alla fall, utan att jag inte kan veta. Jag vet inte när vi gick från att vara vänner till att vara ett par. Det bara blev så. Vi umgicks och pratade och någonstans under allt umgänge och prat visste vi att vi ville vara tillsammans men det går inte att plocka ut ett visst ögonblick då det skedde. Det där är egentligen inte så konstigt men jag vet faktiskt inte ens vilket år det var annat än någon gång mellan december 1990 då jag flyttade till Lysekil och den 5 oktober 1995 då vi flyttade ihop. Det där sista kommer jag ihåg då jag har ett datum att hänga upp det på.

Men jag kommer ihåg när jag köpte min vinterjacka. Den 15 januari opererades mamma för sin hjärntumör. Det var en fredag. Kvällen innan var jag på rovdjursvandring på Nordens Ark med jobbet. Det var Arctic Paper som bjöd och det var en helt fantastisk upplevelse. Där gick jag genom parken i min sommarjacka utan att frysa men visste att jag behövde en vinterjacka. På fredag förmiddag åkte jag ner för att tillbringa en vecka i Göteborg, med dagliga besök på sjukhuset hos en mamma som inte riktigt var där längre. Jag hade nästan inga pengar och telefonens kontantkort var tomt men den 19 januari fick jag min pension och åkte direkt för att köpa en vinterjacka. Undrar om jag alltid kommer att minnas det.

Vittfarnepriset

För några veckor sedan nåddes jag av det väldigt glädjande beskedet att jag tilldelats Vittfarnepriset för bästa svenska kongressrapport 2014-2015. Mindre roligt är att det är det sista som delas ut, det verkar inte ha haft önskad effekt, att få fler att skriva kongressrapporter. Priset består av ett stipendium och ett, eh, konstverk men framförallt glädjer jag mig åt den stor äran. Det är väl kanske ett tecken på hur få rapporter som skrivs att just jag fått priset, men kul är det hursomhelst.

Det var Olovs EuroCon-rapporter som en gång fick mig att upptäcka kongressrapporten och även att på allvar längta efter att själv gå på kongress. De fick mig att förstå vad det handlar om. Efter det satt började jag läsa de rapporter jag kom över, ibland med avundsjukan kramande om hjärtat. Det är roligt att kunna ta del av en kongress man inte kunna åka till själv, det är nästan ännu roligare (och mindre smärtsamt) att läsa om de man faktiskt besökt. Detaljerade redogörelser för olika programpunkter eller en stämningsfull promenad genom kongressen, allt kan vara givande att ta dela av.

Jag har lite dåligt samvete att jag inte skrev en rapport från Archipelacon. Ambitionen fanns, jag förde anteckningar under kongressen för att inte glömma något, men sedan kom livet med intensiv jobbvecka och en segdragen förkylning. Som så många andra planer rann den ut i sanden.

En sak som priset har fört med sig är att jag blev tillfrågad att sitta med i en panel på Swecon men tyvärr fick jag tacka nej eftersom jag inte ska dit. Det svider lite faktiskt för det hade varit så oerhört kul att vara med.

Doll Bones av Holly Black

Doll Bones av Holly Black är en en fin liten berättelse om vänskap. Den är också en stämningsfullt spökhistoria som aldrig blir riktigt otäck, i alla fall inte för mig. Jag vet inte vad den har för effekt på den tänkta målgruppen som jag gissar är betydligt mycket yngre.

Poppy, Alice och Zachary brukar träffas efter skolan för att leka, de skapar fantastiska fantasifull äventyr tillsammans. Sedan en dag händer något som förändrar allt. Just den här händelsen drabbade mig faktiskt riktigt rejält men jag är inte säker på att den skulle påverka andra läsare så mycket. I och med den så tar ett nytt slags äventyr sin början för barnen. De får utstå en del prövningar men det är ändå en hoppfull bok som gjorde mig glad i slutändan.

Var kommer alla dessa böcker ifrån?

När det gäller böcker är jag något av en hoarder. Åtskilliga böcker har släppts hem bara av den anledningen att de är just böcker. Nu anser jag visserligen inte att man måste läsa eller ens planera att läsa alla böcker man skaffar, det kan finns många skäl att vilja ha en bok och att man vill läsa den är bara ett.

Jag har burit hem böcker som är vackra eller som jag har läst och älskar bara för att kunna se dem i hyllan och bli glad. Ibland vill jag vara säker på att en bok finns tillgänglig om jag vill läsa om den. Eller kanske är det en bok jag faktiskt tycker verkar intressant och tror jag vill läsa någon gång.

Men så har vi alla de där andra böckerna. Jag har "räddat" bärkassevis med utgallrade biblioteksböcker bara för att, och ärligt talat är det inte böcker jag blir glad av att se i bokhyllan. Nej, de är förvisade till kassar ute i stugan. De allra flesta av dem tillhör kategorin "den där ser lite intressant ut". Sedan har vi alla dessa böcker som fått följa med hem från bokrean. Det var ju inte direkt så att jag köpte de där lite finare konstböckerna som man ibland kan hitta. Nej, istället bar jag hem en massa jävla deckare som jag lika gärna kunde lånat på biblioteket och som tyvärr står olästa än idag. Det finna ett skäl att jag slutade gå på bokrea.

Mitt köpbeteende har ändrats med åren. Jag har som sagt slutat gå på rean och plockar inte på mig billiga/gratis böcker utan eftertanke. Jag fick ett litet återfall när vi rensade ur mammas lägenhet och det ångrar jag. Det är ytterst få av de böckerna som verkligen gör mig glad att ha i hyllan.

När jag köpte en Kindle förändrades förutsättningarna en hel del. Jag föredrar att läsa på den, det är bekvämare på alla vis. En fördel är att eböcker behöver man inte köpa förrän man verkligen tänkt läsa dem. Det går på någon minut att genomföra köpet och ladda ned den, lite längre om jag köper en bok i fel format. Jättebra! Men som alla som äger en eboksläsare vet så fungerar det inte riktigt så.

Jag köper långt fler böcker än jag faktiskt hinner läsa. Kanske ser jag att någon intressant titel är billig och passar på. Eller så laddar jag ner en massa gratis titlar. Det finns mycket gratis att hämta, första delen i en serie eller böcker som författaren hoppas få recension på. Gillar du erotik finns det hur mycket som helst. Det som blivit den stora fällan för mig dock storybundle.com och humblebundle.com. Det är väldigt svårt att motstå vissa paket. Allt detta leder till att jag har plattan fylld med en massa böcker som jag inte vet när eller varför jag köpt.

Problemet är att jag bara får upp en lista med titlar. När jag hållit en bok i min hand är det så mycket lättare att komma ihåg när och varför jag köpte den. När det är dags att välja nästa bok är chansen stor att det blir den där jag köpte för att jag faktiskt vill läsa den. Inget fel i det men jag kanske missar något bland alla de andra som istället hamnar "på hyllan" bland alla readeckare. Nu har jag i alla fall börjat att skapa Samlingar så fort jag köper en bundle.

Så här ser det ut på kindlen

På telefonen får jag upp omslag men om jag köpt en 
Storybundle och skickat den via epost så visas inte
omslagen förrän jag laddat ned boken. Det gör det
svårt att få någon riktig känsla för de olika titlarna.
Här jag skapat en samling med den senaste Story
Bundlen jag köpte för att få lite ordning.

Jag har i viss mån lyckats stävja mitt impulsiva köpklickande vad gäller datorspel och hoppas kunna göra detsamma vad gäller böcker. Det är inget stort problem, jag lägger inga stora summor och till skillnad från readeckarna tar de ingen plats. Men ändå, det är hundralappar varje månad jag kunde använda på bättre sätt.

Fandom och jag

Jag har den här bloggen att tacka för mycket. Om jag inte börjat bokblogga och läsa andras bloggar så hade jag troligen aldrig lärt känna alla underbara bloggare som Maria, Bokomaten, Fia, Calliope och Lyran. Jag hade även levt i total ovisshet om att sf-fandom existerar.

Det började lite smått med kommentarer när jag skrev ett inlägg om någon sf-bok. På det sättet fick jag upp ögonen för att det faktiskt finns fler, många fler, än jag som gillar sf. Jag började förstå att det pågick diskussioner om sf på diverse forum på nätet men på den tiden kände jag mig ännu för osäker för att söka mig dit. Det kändes tryggare att uttrycka mig på min egen lilla blogg men alla kommentarer var förstås välkomna för genom dem uppstod samtal som var givande men ändå kändes tryggare än att kasta sig ut i det okända. Men bara att veta att det fanns likasinnade där ute gjorde mycket för att lyfta mig.

Sedan 2009 läste jag om en kongress som skulle hållas i Göteborg. Jag hade väl sett affischer för diverse sci fi-mässor och tänkt att det kanske vore kul men kände ändå någonstans att det inte var värt pengarna. Men den här kongressen verkade vara något helt annat. Den anordnades av något som hette Club Cosmos och verkade handla mer om litteratur. Det lät väldigt spännande och skulle dessutom vara i Göteborg så det var genomförbart rent ekonomiskt. Tyvärr fick jag reda på det så sent att jag inte kunde lösa det ekonomiska men jag började planera att lägga undan pengar för om det blev någon mer gång och då ta med mig mamma som var den som en gång ledde in mig i science fiction-litteraturens underbara värld. Jodå, det blev en kongress 2010 men då var mamma död och hennes begravning hölls samma helg. Drömmen dog för ett tag.

Men jag fortsatte blogga, fortsatte mina samtal på diverse bloggar och drömmen vaknade så smått till liv igen. Jag är en väldigt ängslig person så drömmarna låg väl någonstans på nivån "tänk vad roligt det vore om jag någon gång kunde..."

Sedan började det hända saker. Jag blev medlem på pc Gamers forum. Jag kände mig egentligen inte bekväm med miljön men jag hade en konkret teknisk fråga så jag vågade mig på att ställa den. Jag fick svar och ett väldigt trevligt bemötande och det ledde till att jag blev en flitig forumit. Det kändes så skönt att kunna samtala om ett intresse, datorspel, men även om allt annat på ett ställe där ålder och kön inte verkade spela någon roll. Min tid där blev mycket positiv, ingen var riktigt otrevlig mot mig även om det så klart förekommer meningsskiljaktigheter och arga diskussioner på alla ställen där en massa människor möts och samtalar. Jag har förstått att det kan vara svårt att komma som kvinna/tjej i sådana sammanhang men jag har bara positiva erfarenheter. Att jag slutade vara aktiv där beror på att det kom nya saker i mitt liv och jag kan inte hålla för mycket igång samtidigt. Men jag saknar alla och är glad att jag har viss kontakt med några forumiter via Twitter numera.

En bidragande orsak till att PC Gamer-aktiviteten upphörde är att jag fick för mig att registrera mig i Catahya. Jag förstod att där förekom en del litteraturdiskussioner och nu kände jag mig lite tryggare med forummiljön. Jag hade väl knappt hunnit registrera mig innan jag blev tillfrågad om att vara med i styrelsen. Jag hade nämligen inte bara gått med i ett forum utan i en förening och gamla styrelsen kände att de gjort sitt så nu skulle alla bytas ut. Konstigt nog svarade jag ja och så inleddes några intensiva år. De sista två åren i var jag kassör.

Detta medlemskap och framför allt styrelsearbetet, ledde till att jag lärde känna människor som faktiskt gav mig en första riktig introduktion till fandom. Kongressdrömmarna började vakna igen och under en styrelseträff bestämde jag och Anna att vi skulle åka på Kontrast tillsammans om ett år. Jag kände att Uppsala kändes hanterbart och i och med att jag bestämt att göra det tillsammans med någon var det mindre troligt att jag skulle fega ur och låta det rinna ut i sanden.

2012 åkte jag alltså på min första kongress och det var något av det roligaste jag varit med om. Av diverse orsaker missade jag de flesta programpunkterna men jag hade många givande samtal och lärde känna nya människor plus att jag fick träffa många av mina nätbekanta. För mig kom hela kongressen att handla om möten och det bästa var att jag själv vågade inleda många av samtalen istället för att bara sitta i ett hörn och hoppas att någon skulle komma och prata med mig. Trots ischias och sömnlösa nätter åkte jag hem laddad med massor av energi.

Kontrast gav mig också många nya vänner och bekanta och jag började dessutom ge mig in i diskussioner på Facebook och andra lättillgängliga ställen. Sedan registrerade jag mig på fanac-listan. Jag hade känt ett väldigt motstånd men bestämde mig när där pågick en diskussion som jag var intresserad av. Tyvärr har jag ännu inte kunnat deltaga i någon diskussion där men det beror enbart på att jag inte förstår hur man gör rent tekniskt. Det har pågått många samtal jag gärna skulle kastat mig in i.

Förra året var jag på min andra kongress. Confetti, en mindre tillställning som arrangerades av Club Cosmos, i Göteborg så det blev billigt för mig. Det var väldigt trevligt och jag fick återigen chansen att träffa gamla vänner och skaffa nya. Det finns vissa fördelar med en mindre kongress, som att det är lättare att kunna ta del av allt och lättare att göra saker tillsammans.

Nu är det bara några dagar till jag ska på min tredje kongress, Archipelacon på Åland. Det kommer att bli min största och det är nästan lite fånigt för jag har länge önskat att jag kunde åka på Åcon eftersom det verkar så mysigt men tänkt att jag aldrig skulle få råd. Men när jag väl åker till Åland så väljer jag istället att åka på något som är dubbelt så stort som det största kongress jag varit på. Inte mysigt direkt men jag tror jag kommer få jättekul.

Men hur var det då att komma som ny? Jag hade lite svårt att ta mig in i fandom och jag ska försöka förklara varför. Från början kändes det lite som att stå och kika in genom fönstret på en stor fest, jag var visserligen bjuden för det var öppet hus men jag kände ingen och alla verkade känna varandra och ha festat tillsammans i åratal.  Det här beror förstås mycket på min personlighet men det finns vissa faktorer som kan göra att det känns svårt att ta sig in som ny. Svensk fandom har existerat i många år och med det följer att det finns många traditioner och till och med ett eget språk. Traditioner kan vara trevliga och knyta samman människor men de kan också stänga ute människor. Det förekommer ju att hemliga språk används för att stänga ute andra och jag tror inte alla alltid tänker på att det kan få den effekten på en blyg och osäker ny fan när det slängs in diverse fanniska uttryck i samtalen. Sedan är det alltid svårt att komma i en ny grupp där alla tycks känna alla sedan åratal.

Men trots dessa små hinder har det gått smidigt för jag måste säga att bemötandet har varit mycket bra. Det finns tillräckligt många som tänker på svårigheterna och ser till att lotsa nya in i gemenskapen. Jag känner att jag har blivit accepterad med alla mina egenheter utan att någon känt ett behov av att göra om mig. Det är mycket givande att kunna samtala om sådant som ligger mig varmt om hjärtat men vi är ändå tillräckligt olika för att intressanta diskussioner ska uppstå. Att hitta fandom var som att hitta hem.

Om det är något jag sörjer är det att jag inte upptäckte fandom tidigare. Tänk om jag känt till Club Cosmos när jag bodde i Göteborg. Men jag vet samtidigt att den person jag var då aldrig hade vågat söka mig till dem. Jag önskar också att jag kunnat ta med mamma på sf-kongress. Jag tror hin hade uppskattat det väldigt mycket. Men det är inte lönt att sörja över det som aldrig blev. Nu tänker jag istället jaga upp mig över den stundande Archipelacon!

Jag har läst Amatka!

Jag skulle så väldigt gärna vilja skriva en lång  och intressant recension av Amatka men känner inte att jag kan göra den rättvisa, så därför nöjer jag mig med några korta tankar istället.

Den här berättelsen gav mig ett konstant tryck över bröstet under läsningen och det menar jag inte alls som något negativt. Jag hade samma känsla av instängdhet och ångest som jag hade när jag läste Wool och det gjorde att jag inte kunde läsa i den alls de dagar jag redan kände mig orolig av andra skäl. Men denna känsla är trots allt något som kännetecknar en bra dystopi så det är ett plus.

Språket kändes lika precist som berättelsen och det av förklarliga skäl När man läser boken förstår man så småningom varför allt är precis som det är.

Svamp! Jag älskar svamp och då menar jag inte bara att äta. En av mina favoritböcker genom tiderna är Svamp: som gift, drog och medicin i magi, sex och religion

När jag nu har läst ut boken vet jag inte riktigt om jag känner hopp eller förtvivlan.

The Death of the Necromancer av Martha Wells

Nicholas Valiarde är en tjuv och bedragare. Tillsammans med sin älskade Madeline och ett gäng förtrogna begår han en rad komplicerade brott med ett enda mål i sikte: att hämnas på den som fick hans fosterfar dödad. Under ett av sina inbrott råkar han hamna mitt i något som för ett tag får honom att lägga hämndplanerna åt sidan för att ta reda på vad det egentligen är för något skumt som försiggår i staden Vienne.

Jag tycker verkligen m den här boken. Den påminner om The Lies of Locke Lamora på ett bra sätt även om den här berättelsen inte alls innehåller samma humor. Det gör inget, trots alla gräsligheter som händer, och det är verkligen obehagligt på sina ställen, så är det en mysig berättelse. Jag trivs i Nicholas sällskap, i Ile-Rien med staden Vienne där den till största delen utspelar sig. Det är riktigt spännande och en bidragande faktor är att jag bryr mig om alla personerna.

Jag vet att det finns fler fler böcker från Ile-Rien och det är stor chans att jag kommer försöka läsa någon till. Martha Wells har hamnat på min lista över intressanta författare.

Några tankar om mig som sf-läsare

För ett tag sedan läste jag om Cyteen Av C J Cherryh. Det är en bok jag tycker mycket om och vid denna omläsning kände jag väldig förväntan inför varje lässession trots att jag vet precis vad som händer och hur allt slutar. Det fick mig att fundera lite över vad som gör den så bra. Jag gick tillbaka och läste min något överentusiastiska recension men den säger inte allt det jag känner eller vill säga.

Jag är inte bra på det här med definitioner, särskilt inte när det gäller sf och all dess undergenrer, men en sak jag har förstått är utmärkande för bra sf är att den tar en idé och undersöker den. Själv är jag mindre intresserad av idéer än människor. När jag läste Peter Watts Blindsight hade jag svårt att ta till mig den eftersom den nog var intressant och spännande på många sätt men den inte innehöll en enda människa jag brydde mig om. Rent tekniskt inne den ingen människa alls faktiskt eftersom alla personer som befolkade berättelsen var mer eller mindre bortom människan. Jag kommer aldrig att läsa om Blindsight.

Så har vi Cyteen. Vid senaste genomläsningen slog det mig att den tar en idé, frågan "Går det att kopiera en människa?" och undersöker detta genom ett låta den påverka ett antal människor som det är lätt att bry sig om. Jag känner glädje, ilska, sorg och skräck med de personer jag får följa. detta gör att jag kan känna förväntan inför omläsningen.

Cyteen undersöker alltså om det går att kopiera en människa, inte bara genom att klona kroppen utan även återskapa de erfarenheter som är en del av det som gör oss till dem vi är. Jag vet inte om den lyckas svara på frågan men jag får en underbar upplevelse under läsningen som hjälper till att göra mig till den jag är.

Min andra Lang

Jag har läst Mördaren ljuger inte ensam  och vet inte riktigt vad jag tycker. Visst det är lite småmysigt och så men den fångade mig inte riktigt. Får samma känsla som när jag läste min första Lang-deckare i ungdomen: jag borde gilla det här men...

Jag tyckte väl tillräckligt mycket om den för att vilja läsa någon till och känna efter lite mer men ärligt talat är de ganska dyra och det finns så många böcker jag hellre läser så jag får se hur det blir med det.

Confetti - en kongressrapport

Confetti arrangerades av Club Cosmos och var en jubileumskongress eftersom föreningen fyller inte mindre än 60 år i år. Kongressen hölls 4-6 april på medborgarhuset i Gamlestaden, Göteborg. Jag har aldrig varit på en Göteborgs-kongress förut. Det beror delvis på att det faktiskt inte är så många år sedan jag upptäckte att det finns sådant som fandom och sf-kongresser och sedan har mitt liv tagit vändningar som gjort att det inte är förrän nu jag kunnat ta mig tid och råd.

Att anlända till Gamlestaden väckte blandade känslor. Dels av förväntan eftersom jag skulle på kongress! dels av lätt ångest eftersom mina absolut värsta skolår tillbringades på Gamlestadsskolan bara en kort promenad från medborgarhuset.

Jag tänker börja med att berätta lite om vad en sf-kongress är. Nu tror jag visserligen att de flesta som läser den här rapporten redan vet och kanske rent av kommer med rättelser om jag missuppfattat något, men jag tänker ändå göra ett försök. Vem som helst kan ordna en sf-kongress men det kräver förstås en hel del tid och säkerligen en del pengar också. De kan nog variera en hel del både storleksmässigt och även hur många dagar de sträcker sig över men jag har bara varit på två och de var båda tredagarskongresser. Kontrast var en större tillställning med över fyrahundra medlemmar medan Confetti hade åttio. Men det spelar egentligen mindre roll. Visst kan det bli lite olika stämning på en större eller mindre kongress men det viktiga är det där lilla ordet som du kanske inte ens reagerade på när du läste ovanstående. Medlemmar. När du deltar i en kongress så betalar du inte en biljett eller inträde. Du blir medlem. Som medlem har du tillgång till hela kongressen. Du behöver inte betala extra för olika programpunkter och du kan gå på så många du vill och orkar. Eller så kan du strunta i precis alla programpunkter och hänga i baren, prata med andra medlemmar eller med gästande författare som oftast är sociala och deltar i samtalen när de inte sitter i någon panel eller liknande. Det är väldigt väldigt trevligt och gör att en inte känner sig som en besökare utan som en deltagare. Detta medför också att du kan hålla en egen programpunkt om du har någon bra idé och det finns tid och möjlighet att få in det i programmet. Det som står i centrum på en sf-kongress är litteraturen men det talas även om annat och inte bara om science fiction heller. Fantastik i alla dess former är välkommen.

Fredag
Det var lite nervöst att stiga in i kongresslokalen. Jag var tidig och det var inte ett enda bekant ansikte på plats än. dessutom var många ännu upptagna med att ställa i ordning bokbord och ordna det sista inför programstarten. Klockan 17 var det dags för Öppningsceremoni och sedan berättade Louise Rylander om Club Cosmos historia. Det gick undan då det var hela 60 år som skulle hinnas med. Efter det gavs det 20 minuters utrymme för olika föreningar att presentera sig men det var inte så många som hade kommit än så det tog inte så lång tid.

Klockan 18 var det dags för Humor och fantastik en paneldiskussion om vad som gör fantastik roligt och vad som inte fungerar. I panelen satt (enligt programmet) Caroline L Jensen (hedersgäst) Jonas Larsson, Martin Andersson, Gabriel Setterborg och Carolina Gomez Lagerlöf (M). På mina suddiga bilder kan jag dock se sex personer och jag vet inte riktigt vem som är vem. Det hade tyvärr inte kommit upp namnskyltar än. Hursomhelst pratades det om vad som är roligt och vad som inte är roligt. De flesta i panelen och publiken verkade vara överens om att Redshirts av John Scalzi inte var bra. Jag håller inte med där även om jag kan medge att den kanske inte var lika roligt hela vägen och inte så rolig som jag hade hoppats. En allmän uppfattning var att böcker som skrevs i avsikt att vara roliga sällan var det. Ett undantag är Terry Pratchett där de flesta var överens om att han både avser att vara rolig och är det. Andra författare som nämndes är Douglas Adams, Diana Wynne Jones, Robert Rankin, Jasper Fforde, Steven Brust, Roald Dahl. Någon i publiken ropade Stanislaw Lem. Det undrades lite om komedin ses ner på. Jag minns ärligt talat inte vad panelen kom fram till i den frågan. Sedan gick de över till att prata om tv-serier och filmer men jag började få rejält ont i huvudet och hade svårt att koncentrera mig.

Eftersom jag var trött både i huvudet och på episka berättelser bestämde jag mig för att gå på Dream Miscastings istället för Det episka anslaget. Det skulle vara en programpunkt där panelen skulle undersöka de mest osannolika kombinationer av skådespelare och rollpersoner de kunde komma på. på grund av olika omständigheter bestod panelen av två personer och publiken likaså. Trots att det droppade in två personer till blev det lite annan utformning där vi satt och pratade om vad förväntningar spelar för roll och och om skådespelare som hamnar i vissa fack . Vi pratade även lite om filmer/tv-serier där rollbesättarna hade misslyckats kapitalt men jag var som sagt väldigt trött i huvudet och förde inga anteckningar heller så jag kan bara konstatera att det blev en alldeles lagom ansträngande och lite mysig programpunkt.

Jag behövde vila huvudet och hoppade över intervjun med fanhedersgästen Gabriel Setterborg men jag vet att han var en av två som bildade Club Cosmos för sextio år sedan. Jag började bli vansinnigt hungrig men dålig planering gjorde att jag inte hade något att äta och dålig ekonomi gjorde att jag ville hushålla med reskassan. Det fick bli en bulle och lite vatten medan jag väntade på nästa programpunkt. Det började dyka upp flera bekanta från Kontrast men jag började bli zombietrött och huvudet bultade så jag kände mig inte upplagd för att göra någon ansträngning att vara social. Det var ju faktisk bara första dagen.

Klockan 21 var det då dags för hedersgästintervju med Caroline L Jensen och hon intervjuades av Bellis. Vi fick höra om hur hon förlorade allt i en lägenhetsbrand och hur hon känt att hennes identitet på något sätt försvann med alla hennes ägodelar. För att bygga upp sitt liv igen behövde hon pengar och ett sätt att tjäna stora pengar var att strippa. Hon berättade om hur hon gjorde det i ett år. Hon hade tur och hamnade på ett av de bättre ställena, tjänade stora pengar och kunde på så sätt bygga upp sitt liv igen. Senare skrev hon Champagneflickan som handlar om det året.

CLJ brättade om sin skrivarprocess. Hon börjar varje ny bok med att skriva en detaljerad synopsis med på tre sidor. Det gör att hon aldrig kör fast för hon kan alltid plocka fram den och se vart hon är på väg. Att hon sedan sällan följer planeringen gör inte så mycket, det handlar om att ha en plan att utgå ifrån.

Vi fick också höra om CLJ:s jobb som spökskrivare även om hon naturligtvis inte kan berätta vad hon har skrivit. Men det kan vara allt från bloggar till romaner och naturligtvis även facklitteratur. Det var intressant att höra om hur det fungerar. Hon kan få allt ifrån bara en idé till, som i fallen med fackböckerna, text och fakta där det handlar om att sammanställa allt så att det går att läsa. Ibland handlar det om bristande förmåga men oftast är det en fråga om tidsbrist från författaren som gör att hon får uppdraget. Det stör henne inte att hon inte får tala om vad hon har skrivit. Om någon bok får god kritik kan hon ju ta åt sig ändå och dessutom betalar det bra att spökskriva. Vi fick även höra om hennes helt obetalda jobb som instruktör på brukshundsklubben och att hon tävlar på elitnivå, är dock osäker på i exakt vad. Ljudet var lite dåligt emellanåt så jag missade en del som sades. Det är väl inte så viktigt men jag tyckte det var lite kul.

Efter detta var kvällen slut för min del. Jag fick mig en pratstund med Johan Jönsson men sedan raglade jag hem till min brors lägenhet med mitt värkande huvud.

Lördag
Jag vaknade med om möjligt ännu värre huvudvärk. Efter att ha tänkt efter en stund kom jag fram till att det kanske hade varit förståndigt att dricka mer än en halvliter vatten under en hel dag så jag började med att dricka vatten och planerade sedan in regelbundna födo- och vätskeintag under dagen.

Jag var bland de första att anlända och klockan 10 var det dags för frukost med boktips. Det var inte så många som var där så tidigt så vi samlades runt ett stort runt bord med en varsin mugg te och en smörgås. Det kan ju förstås hända att någon valde kaffe istället men jag gjorde observationen under helgen att te och öl konsumeras i stora mängder. Jag vet inte om det där med te är speciellt för Göteborg eller om det förekommer allmänt i fandom. Har inte varit med tillräckligt länge för att kunna uttala mig om det. Nåja, vi satte oss runt bordet och fick en hel bunt tips av någon jag tyvärr inte minns namnet på. (Det känns som om detta är ett återkommande tema.) Några av boktitlarna kommer jag dock ihåg, The Violent Century av Lavie Tidhar, Blue Remembered Eartt av Alastair Reynolds, Ancillary Justice av Anne Leckie. Av någon underlig anledning antecknade jag inte så resten har fallit ur minnet. Minns omslaget på en av dem men det hjälper ju inte.

Sedan vandrade jag iväg och när jag kom tillbaka hade Små förlag - Framtiden för fantastik? börjat och jag satte mig för att lyssna. Johan Jönsson modererade en panel som bestod av Socialistsimon, Caroline L Jensen, Anna Vintersvärd och Lisa Rodebrand (enligt programmet). Socialistimon var ganska bestäm med att småförlag inte var framtiden för fantastik. De andra som jag tror var representanter för just sådana förlag tyckte att han var lite negativ och blandade ihop småförlag med egenutgivning vilket inte nödvändigtvis är samma sak. Det pratades lite om hur bibliotek köper in en del skräp med motiveringen att kvaliteten duger till fantasy, ungefär. Förläggarna pratade om hur små förlag faktiskt kan byta tjänster med varandra, få hjälp med redigering och annat och utnyttja de starka sidor var och en har och på det sätt spara i pengar det de förlorar i tid genom att göra allt själva. Socialistsimon nämnde också hur vissa bokhandlar automatiskt svartlistar allt från vissa "förlag" dvs sådana som egentligen bara är förklädda print on demand-tjänster. Han menar att det är ett problem att det har blivit så lätt att ge ut böcker själv eftersom det gör att det kommer ut så mycket skräp att pärlorna riskerar att missas. Han blev återigen påmind om att egenutgivning inte är samma sak som småförlag. Det var en väldigt intressant diskussion som jag tyvärr missade delar av eftersom den pågick runt ett bord och jag som kom sent hamnade bakom ryggen på några av deltagarna.

Sedan tog jag lunch i form av medhavd smörgås och en mugg te. Jodå, jag kom även ihåg att dricka vatten.

Det var fyra programpunkter i rad jag ville gå på men eftersom stolarna inte var snälla mot mina ben bestämde jag mig för att hoppa över Nordisk mytologi i SF/F och umgås lite med folk istället. Sedan var det dags för hedersgästintervjun med John Meaney. På frågan om vad han själv läser svarade han Alastair Reynolds och Charles Stross. Meaney skrev noveller som skoluppgifter så skrivandet började tidigt men det tog lång tid innan han blev publicerad. Självkritiken var hård. Han berättade om sitt möte med Anne McCaffrey och en hel del om sina böcker. JM berättade också att det är viktigt för honom att skriva om intressanta personer annars tappar han intresset. Det räcker alltså inte med spännande idéer. Jag skulle så gärna vilja kunna berätta mer från intervjun men jag hade svårt att hänga med för det gick undan och ljudet var inte alltid det bästa. Jag kom i alla fall fram till att jag måste läsa hans böcker.

På grund av bortdomnat ben fick jag hoppa över Städer i SF/F men jag hade återhämtat mig lagom till Dystopier i nära framtid började. Återigen en paneldiskussion med, Annika Fägerlind, Caroline L Jensen, John Meaney, Johan Jönsson och B-L Viklund som modererade. Annika Fägerlind jämförde dystopier från 40-talet med nutida dystopier där de förra oftast utspelar sig någon gång långt in i framtiden medan de som skrivs nu faktiskt skulle kunna utspela sig just idag. Panelen undrade lite hur det kommer sig och ett svar kan vara att författarna har upptäckt hur svårt det kan vara att förutse framtiden medan det bara är att vända blad i tidningen och upptäcka att det där otäcka du skrev om i gårdagens kapitel faktiskt redan händer. Panelen verkade vara överens om att dystopier handlar om det som skrämmer oss just när de skrivs. AF menade att dystopier skulle inte vara trovärdiga om inte större delen av befolkningen accepterade den verklighet de lever i. Och det är ju bara att se på vårt eget samhälle där de flesta faktiskt accepterar att vi är bevakade och till och med frivilligt går omkring med små sändare i form av mobiltelefoner genom vilka det går att spåra var vi befinner oss.

Frågan ställdes om dystopier skrevs som varningar om vad som kunde hända men jag tror att panelen kom fram till att så inte var fallet. Meaney berättade om när det kom larm om minskande fiskbestånd och hur fiskeindustrin mätte fångster som inte alls minskade medan de som höll på med miljöfrågor mätte storleken på fisken som fångades och såg att jo, mängden fisk var densamma men fiskarna var mycket mindre, hann inte bli könsmogna och föröka sig. Det var en mycket intressant diskussion och jag önskar jag hade antecknat mer.

Det var den sista programpunkt jag orkade gå på. Jag tog det lite lugnt fram till banketten som började sent. Det var indisk buffé och första gången jag åt indiskt. För att det skulle passa alla var den av det milda slaget men det fanns några såser och röror som fick ögonen att tåras. Jag hade helst pratat med mina bordsgrannar men det var musikunderhållning till maten så det blev svårt. Musiken var i alla fall bra så det var väl trevligt. Maten var god också så jag har absolut inget att klaga på. Efter maten var det prisutdelning och sedan blev vi mer eller mindre utkörda eftersom salen skulle ställas i ordning för nästa programpunkt.

Jag missade både Mumintroll och Monster och struntade i Noff-auktionen också. Istället använde jag en barbiljett jag fått av Annika Fägerlind och satte mig med en öl och trevligt sällskap för en stunds samtal om livet. Trots att jag var för trött för att egentligen orka deltaga i något ville jag verkligen inte åka hem men var ändå på väg att gå när jag kom ihåg att jag inte sagt hej till Socialistsimon. Han var kvar men skulle inte vara det på söndagen så det var ju skönt att jag fick sagt hej ordentligt då jag betraktar honom som en vän trots att vi bara träffats tre gånger.

Sedan ville de bli av med oss och jag hade dessutom sett ut en lämplig spårvagnstur att ta så jag lufsade iväg till hållplatsen. Där stod John Meaney och jag nickade lite så där som man gör när man träffar någon man inte känner men ändå på något vis känner gemenskap med. När vi skulle gå på vagnen frågade han mig hur han skulle betala och jag greps av total panik. Inte nog med att jag inte har en aning om hur man köper biljett, jag skulle bli tvungen att förklara det på engelska för en engelsman! Jag tror jag bräkte något om att han skulle fråga föraren och sedan kastade jag mig bakåt i vagnen och satte mig. Meaney stod vid biljettautomaten och försökte köpa biljett med hjälp av ett par som lyckligtvis visste hur det fungerade. jag började få dåligt samvete över min ohyfs så jag samlade mod, gick fram och bad om ursäkt och förklarade att jag inte visste hur det fungerade. Meaney kunde inte få automaten att läsa hans kort och hjälpsamma paret sa att han hade i alla fall försökt och dessutom var vi snart vid centralen. Han berättade om Confetti och jag berättade att han var hedersgäst. Sedan var vi framme och skildes åt med ett godnatt.

Jag var hemma vid midnatt men kom inte i säng förrän halv två. Då tyckte min hjärna att det var en bra idé att påminna mig om att jag pratat engelska och fråga om jag hade sagt något dumt. Jag svarade att även om jag kanske hade uttalat något fel eller snubblat på grammatiken så var det inte samma sak som att säga något dumt så håll käften och godnatt.

Söndag
Vaknade med lätt huvudvärk som var lätt avhjälpt med ett glas vatten. (Se, jag lär mig.) Söndagens program var lite annorlunda på grund av att kongresslokalen inte är ledig på söndagar. Vi träffades klockan 10 för frukost och det var meningen det skulle vara filmtips också men det blev det inget med. klockan elva var det dags att tåga iväg till hållplatsen för en tur med veteranspårvagn. Det var riktigt kul att åka en gammal spårvagn som jag faktiskt minns från min barndom. Jag fick dessutom tillfälle till en stunds trevligt samtal.

Den sista aktiviteten var ett besök på Slottskogsobservatoriet där föreståndaren Katja Lindblom först berättade lite om själva observatoriet och sedan om exoplaneter. Att ta sig dit var inte det lättaste, många backar som mina höfter inte gillade alls, men det var väl värt besväret. Rymden och det som finns i den är intressant och då Katja Lindblom är en kunnig och engagerad person och då är det lätt att väcka intresset.

Sedan blev det bråttom iväg till dead dog partyt eftersom det hade antytts att vi skulle få finbesök och mycket riktigt satt John Meaney och väntade på oss. Det blev en väldigt trevlig kväll. Jag hade turen att hamna bredvid Meaney och fick tillfälle att öva på min stela engelska. Han visade glatt att han köpt sig ett dygnskort för att kunna åka runt i göteborg under måndagen. Jag känner stor respekt för Meaney som inte bara kom på festen utan även stannade trots att han inte deicker alkohol själv. Vi blev kvar i nio timmar, and we talked about cheerful things like syphilis, porn, suicide and gastric reflux. (and spiders, dont forget about the spiders!)

Bellis berättade en liten anekdot för att illustrera vilken vänlig och omtänksam själ John Meaney är och jag kan skriva under på det. När vi skulle skiljas åt vid Järntorget och jag lite tafatt tänkte ta i hand fick jag en rejäl kram och han tackade mig för att jag fått honom att känna sig välkommen. Bättre avslutning på min andra sf-kongress kunde jag ju inte få.

Jag vill tacka Club Cosmos som arrangerade denna mycket trevliga kongress och fick mig att känna mig välkommen. Tack till alla människor som tog sig tid att tala med mig och gjorde helgen till en sådan fin upplevelse. Tack brorsan för att jag fick låna lägenheten. Tack du baransvarige som gav trevliga tips på drycker. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte minns ditt namn trots att vi särskilt satt och pratade om det på söndagskvällen. Jag har verkligen problem att minnas namn men jag minns dig.

Jag tar många glada minnen med mig från den här kongressen och inser att måste försöka ta mig till fler.

Skolan i böcker

Med tanke på hur jobbiga de flesta av mina skolår var så är det lite lustigt hur förtjust jag är i böcker som utspelar sig i skolan. Det kan förstås bero på att jag tillbringade mina lyckligaste skolår på internat. Här kommer en liten lista på några favoriter.

Anthony Buckeridge skrev böckerna om Jennings som jag läste gång på gång. Jennings är en sådan där pojke som menar så väl men ställer till det gång på gång och får lärarna på internatskolan att sucka och skaka på sina huvuden. Det är väldigt många år sedan jag läste dem men då läste jag dem om och om igen. Om jag kommer över någon av dem kommer blir det nog ännu en omläsning om jag inte rentav får tag i en jag aldrig läst.

Siv Widerberg lät oss följa en skolklass genom en serie böcker, alla illustrerade av Cecilia Torudd.
Klass 6 D, Sverige, Världen
Klass 6 D, Sverige, Världen som tårtbitar
Klass 7 A
Klass 8 A och B
Nian
Skolvärlden i de här böckerna är förstås mer vardag än äventyr och den var inte så olik min vid den tiden jag läste dem. Det handlar om bråk och skolarbete men också om hur kassen kämpar för et gemensamt mål. Även dessa läste jag flera gånger.

Det går väl inte att göra en sådan här lista utan att ta med favoriternas favorit, Den hemliga historien, av Donna Tartt. Här är det högre studier som gäller och det handlar väl inte speciellt mycket om skolarbete men jag tycker den platsar på min lista ändå.

Ett lite nyare tips är förstås Engelsfors-trilogin som på ett så magvridande fantastiskt sätt skildrar hur jävla jobbigt det kan vara att vara tonåring och tvingas ihop med en massa idioter varje dag. Jo jag vet att det förekommer magi och annat spännande också men det som biter sig fast i mig är just den där ångesten över att vara nästan vuxen och i oförstående vuxnas makt.

Det här är förstås bara ett litet urval och jag är säker på att andra har egna favoriter. Jag tar gärna emot tips på böcker som utspelar sig på skolor eller där skolan finns som en viktig del.

Detta inlägg är en del av Tematisdag - Skolan

Min Kindle och jag

Till en början kände jag mig aningen tveksam till att skaffa läsplatta. Det kändes inte helt vettigt att lägga ner så mycket pengar på en sådan när jag bara läser mellan 10-20 böcker om året. Men jag hade pengarna och kände att det var nu eller aldrig och efter en del val och kval fastnade jag för en Kindle. Jag har en äldre modell som navigeras med knappar. Mer om detta senare.

Jag älskar böcker, har alltid äskat böcker och kommer alltid att älska böcker. Ändå kan jag säga att jag aldrig vill  läsa en pappersbok igen. Hur kommer detta sig nu då? Jag ska göra en lite jämförelse mellan de båda formatens för- och nackdelar.

Det finns en massa böcker jag vill läsa men kanske inte nödvändigtvis vill ha stående i bokhyllan. Spänningslitteratur hör till den kategorin. Jag läser oftast bara deckare och thrillers en gång och det ger mig ingen större känsla av välbefinnande att bara ha dem stående i bokhyllan. Då är Kindlen perfekt. Dessutom finns möjligheten att låna sådana böcker på biblioteket och då behöver de inte ens kosta mig något. Ja, jag känner till de tekniska begränsningarna med att låna böcker till Kindle men det ska finnas sätt att lösa det även om jag inte testat det än. Jag känner för det mesta att jag vill köpa böckerna eftersom jag läser så långsamt att jag kanske inte hinner läsa ut en bok under en låneperiod.

Pappersböcker är trevligare. De är ofta fina att titta på och det är lätt att plocka ner en favorit i hyllan och läsa ett stycke. När jag ska välja nästa bok att läsa brukade jag plocka fram alla kandidater och stapla upp dem på bordet. Öppna och läsa lite här och där, smaka på dem för att kunna komma fram till nästa bok. Det är väl egentligen inte svårare att göra samma sak på Kindlen men jag känner inte att jag får samma överblick som när jag har de fysiska böckerna staplade framför mig.

Så har vi det här med att resa med böcker. Nästan alla bokbloggare har väl någon gång skrivit ett inlägg om vilka böcker som ska få följa mer på resan. Med en läsplatta är det inget problem, alla böcker du kan tänkas vilja och hinna läsa får plats på den och ser du bara till att ladda den före avresan så måste du vara borta bra länge för att riskera att batteriet tar slut. För mig spelar detta dock mindre roll eftersom jag nästan aldrig tar med mig någon bok på resa, jag hinner ändå aldrig läsa något.

Sedan är det väldigt smidigt att kunna köpa och få hem böcker på bara några minuter. Jag måste inte köpa på mig en massa böcker bara ifall att, utan kan istället vänta till jag verkligen vill läsa en bok och då får jag den direkt utan att behöva vänta på posten. Detta kräver förstås att jag råkar ha pengar på kontot just när jag vill köpa boken, något som inte alltid är fallet med mig. Detta plus det faktum att det är så lätt gör förstås att jag klickar hem böcker titt som tätt ändå, inte minst när någon titel jag vill ha är lite billigare. Men det handlar kanske om en eller ett par böcker i månaden så det har inte gått överstyr än.

Några klara nackdelar med läsplatta:
Det är som sagt inte lika mysigt att sitta och bläddra bland böckerna på den och jag kan ha en tendens att glömma att jag har vissa böcker när jag inte har dem för ögonen.

När jag läser en riktigt spännande bok brukar jag sitta med ett finger i nästa uppslag för att snabbt kunna vända blad när jag når slutet av sidan. Detta ledde till att jag i börja satt och bläddrade innan jag läst färdigt sidan men det är nog en vanesak och händer inte lika ofta numera.

Klara fördelar med läsplatta:
Jag skaffade min i en period då jag hade väldiga problem med synen. Att ha möjligheten att välja textstorlek gjorde underverk för läslusten.

Jag kostade på mig ett bra fodral som visserligen gör Kindlen tyngre men som är bekväm att hålla i då jag bara behöver sticka in handen så sitter den på plats. Nu är det slut med kramp i tummarna av att försöka hålla en pocketbok öppen.

Om jag stöter på ett ord jag inte begriper kan jag bara ställa mig framför det med markören för att få upp en definition. Visserligen på engelska men det är ändå till stor hjälp.

Det är inte lika lätt att bläddra utan att tappa bort sig men å andra sidan har jag en sökfunktion som gör att jag lätt kan söka på t.ex. ett namn och få upp en lista på alla ställen där det förekommit. Väldigt bra när jag glömt bort vem någon är.

Jag kan dessutom markera text eller göra anteckningar utan att förstöra boken.

Lite om det tekniska:
Skärmen kan upplevas lite grå, särskilt i dåligt ljus. Det hade varit bra med lite bättre kontrast men inte ens jag med min dåliga syn har problem att läsa på den så jag ser det inte som ett stort problem.

Jag har som sagt inte touchscreen vilket gör det lite knöligare att söka. Jag får öppna ett tangentbord som jag sedan får navigera i med hjälp av pilknappar. Jag upplever inte detta som ett stort problem utan föredrar faktiskt att ha en skärm som alltid är ren och bara behöver putsas av någon gång i månaden. Kanske skulle jag använda sökfunktionen och anteckna oftare om jag hade touch men det känns inte så väldigt viktigt.

Att köpa böcker från Amazon är förstås en baggis men det är inte alltför bökigt att köpa från andra ställen. Jag använder programmet Calibre som konverterar andra format åt mig utan några större problem. Svenska böcker är alltså inget problem. Visst är det lite bökigare att sköta allt via datorn men det tar bara några minuter. Jag har inte testat bibliotekslån men har läst att det ska gå. Sedan bryter jag mot ett antal lagar och regler genom att göra så här men det skiter jag i. Jag har faktiskt betalt för boken och tror till och med en del bokhandlar har guider för hur man gör men kan minnas fel.

Batteritiden är bra men jag har svårt att bedöma om den är vad som utlovas. Jag läser långsamt och det är just bläddringen som drar batteri. Wifi drar lite extra men måste vara på om jag vill kunna köpa böcker utan att gå via datorn. Den kan jag förstås stänga av om jag är ute och reser för att spara batteri.

Sammanfattning:
Det var ett bra beslut att skaffa Kindle. Jag har haft mycket glädje av den och orkar läsa lite mer nu när jag kan anpassa texten. Fördelarna vinner över nackdelarna med råge. Jag älskar fortfarande pappersböcker och kommer fortsätta köpa vissa serier och författare. Det jag önskar nu är att det fanns möjlighet att köpa e-bok och pappersbok i ett förmånligt paketpris.

Tematisdag - Varför är det egentligen viktigt att vara en läsare?

Jag är lite sen med att ta mig an den första Tematisdagen och det är ett stort och inte helt lätt ämne. Därför väljer jag att skriva en personlig betraktelse över vad läsningen kan betyda.

Låt mig börja med att berätta om min mamma. Mamma gick bara de (på den tiden) obligatoriska sju åren i skolan. Kanske behövdes hon hemma eller så fanns det något annat skäl men jag vet att gärna hade gått några år till. Hon älskade att läsa och jag vet inte varifrån hon fick kärleken till böcker men det var inte från sin mamma. Mormor tyckte tvärtom det var en meningslös förströelse och bortslösad tid som bättre kunde användas till handarbete och liknande. Men mamma läste, och läste, och läste. Mamma var inte främmande för någon form av litteratur även om det förstås fanns vissa ämnen och genrer hon föredrog. Hon lyckades föra denna kärlek vidare till mig.

Jag tror att läsningen kan vara ett sätt att utvidga sitt språk. Visst är vår första kontakt med språket det talade ordet och det kommer vi ganska långt med men det det skrivna ordet kommer vi inte undan helt även om vi inte är läsare. Att läsa, helst många sorters litteratur, ger ett utvidgat ordförråd som vi kan ha nytta av i många sammanhang för förr eller senare måste vi utanför vår språkliga trygghetszon.

Genom läsning finns också möjligheten att ta in världen. Vi kan lära oss så mycket genom böcker, en del dumheter men också mycket vi kan ha glädje och nytta av. Läsningen kan ge oss insikt i andra sätt att tänka och se världen. Det blir möjligt att uppleva saker vi kanske inte kan uppleva personligen. Läsning kan också ge oss ett sätt att fly vardagen och verkligheten en stund och de som inte tycker det har något verkligt värde kan aldrig ha haft det jobbigt i livet.

Jag vill sluta där jag började, hos mamma. Jag vet att allt det ovanstående stämmer in på mamma. Hon hade ett rikt språk och kunskaper i alla möjliga ämnen. Hon flydde ibland in i en bok när livet var lite för jobbigt. Hennes liv blev på många sätt rikare tack vare att hon var en läsare. Och jag är så glad att hon kunde föra över denna längtan efter läsning till mig.

Tematisdagen kom till på initiativ av Boktimmen. För att delta måste man skicka in minst ett temaförslag. Sedan dras ett av dem varje vecka.

Jane Austen: En levnadsteckning av James Edward Austen-Leigh

Den här boken skrevs av Jane Austens brorson James Edward Austen-Leigh och är en ganska underhållande beskrivning av Jane Austen och den tid hon levde i. JAEL hade en viss förmåga att uppehålla sig vid detaljer i det dagliga livet men stryka sådant som på något vis kunde ge en ofördelaktig bild av fastern.

Den här boken är också ganska speciell för mig eftersom jag var med och översatte samt redigerade och korrekturläste. Jag har alltså läst den många gånger, på både svenska och engelska, men måste medge att jag nog inte vågar läsa om den nu av rädsla för att hitta pinsamma fel av det där slaget som man inte upptäcker förrän det är för sent. Men spännande är det i alla fall att se den färdig.