torsdag 7 maj 2009

Sorgligt men sant

Just nu är det roligare att hänga på PC Gamers forum än att hålla på med bloggen. När jag skriver i litteraturtråden där så får jag omedelbar respons, här får jag knapp någon respons alls. Ja, jag vet att det är mitt eget fel, jag uppdaterar för sällan bland annat. Det får mig i alla fall att känna en längtan efter ett litteraturforum där man kan skriva om och diskutera saker utan att först tänka i timmar och leta och slå i uppslagsböcker. Nu överdriver jag lite men det är så det känns med bloggandet.

Att skriva om en bok jag har läst är oftast ganska lätt, jag hade ju tankar under läsningen kring det jag läste. Men när jag skriver lite mer allmänt om läsning eller litteratur känner jag ett tvång att det skall vara djupt och påläst, och jag är varken djup eller påläst.

Jag har förstått att många bloggare går ingenom en bloggsvacka förr eller senare. Jag hoppas och tror att jag kommer tillbaka med lite fler tankar och idéer kring det här med böcker och literatur. Det är ju trots allt ett favoritämne. Framför allt hoppas jag att jag kan komma igång med läsningen igen, jag saknar verkligen att totalt uppslukas av en berättelse.

7 Comments:

Boktoka said...

Hm. Det är lätt att hamna i press och stress över bloggandet. Jag försöker hantera det genom att hålla antal inlägg per vecka på en nivå som är lagom för mig, och inte påverkas av hur mycket och ofta andra skriver.

På samma vis skriver jag om vad jag vill och med det perspektiv jag vill. Högt, lågt, intellektuellt eller bara på känsla. Att försöka bli någon annan än den man är blir ohållbart i längden.

Så blogga som du vill, och blogga om du tycker det är kul. Du har ju uppenbarligen folk som läser det du skriver. Men du måste tycka det känns roligt.

Jag hoppas du återfår lusten.

Allt gott!
Boktoka

snowflake said...

Håller med boktoka om blandningen och att du måste tycka det är roligt.
Bloggande ska vara lustfyllt, annars är det ju ingen vits. Kom tillbaka när du känner för det!

Att du tappat läslusten låter ju värre, hmm, vad ska man göra åt det?
GRRM satte skjuts på min läslust, men honom har du ju redan läst.

Jag tror nog att det ger sig.

Olivia said...

Jag har också haft det lite trögt med läsningen. Jag ligger och degar framför tv:n hela dagarna. I förrgår när det blev strömavbrott fick jag panik för att jag inte visste vad jag skulle göra när jag varken hade tv eller dator, tills jag kom på att jag kanske kunde läsa lite...

Bloggen har jag inte heller orkat ägna någon tid år. Så du är helt klart inte ensam.

Arina said...

Tack alla! Egentligen har jag inte tappat läslusten, det är bara så mycket annat som lockar. Och det känns lite trist i längden att bara sitta och skriva och inte få respons på det man skriver. Det blir lätt så när man har få läsare.

Jag tycker bloggandet är jätteroligt, jag har bara inget att blogga om. Förut skrev jag om lite allt möjligt. Nu försöker jag hålla mig till ämnet vilket gör det lite tunt ibland.

Allt annat skriver jag om i min andra blogg där jag kan härja fritt.

Fru E said...

Mitt motto är att inte känna någon press med det jag skriver, utan att skriva för min egen skull, som ett slags loggbok över mitt läsande. Det är så lätt att det blir pretentiöst annars. Men du, bara för att du inte får några kommentarer så betyder det inte att ingen läser. Jag är ganska dålig på att kommentera, men jag läser desto mer. Tror att det är ganska vanligt bland oss bokbloggare.

Håll ångan uppe! :-)

Arina said...

Tyvärr har jag inte så väldigt många besökare, men jag har några trogna. Men det är som du säger, man måste skriva för sig själv i första hand. Samtidigt vill man ju bli läst. Det är en svår balansgång hur mycket man skall ge av sig själv.

Men tack för uppmuntran!

marlan said...

Igenkänningsfaktorn är hög.
För min del blir bloggen emellanåt till ett litet djur som skriker åt en.