Jag strävar efter att använda ett korrekt språk när jag skriver och har gjort så i alla tider. Jag använder de och dem och vet när jag skall använda vilket. Jag ogillar förkortningar och skriver till och med toalettpapper på inköpslistan. Det hindrar inte att jag gör misstag vilket trogna läsare av den här bloggen säkert kan vittna om.
Men poängen med detta inlägg är inte att vittna om min egen förträfflighet utan att berätta om ett litet problem jag har. Jag känner mig ytterst vilsen på nätet. Här används ofta förkortningar och koder som är jag främmande för. En del kan nog skyllas på chattandet där det ju är viktigt att kunna skriva snabbt. Men även i bloggvärlden, som ju har en viss spontanitet över sig, förekommer det här i viss mån. Jag känner mig helt främmande för smileys och är rädd att uppfattas som ohyfsad när jag skämtar i någon kommentar. Jag tycker egentligen inte att man borde behöva tala om att man skämtar med hjälp av symboler. Men tydligen finns det människor som faktiskt är oförskämda på nätet och därför måste man markera att man skiljer sig från dem. Jag är inte ohyfsad. Jag har bara mycket mycket svårt att lära mig koderna.
Bilder på 9 riktigt bra böcker
16 timmar sedan
4 Comments:
Jag har ungefär samma problem. Jag har motvilligt börjat använda smileys, men förkortningar har jag svårt för. Jag har provat att chatta, men det känns bara onaturligt och konstigt.
Skönt att jag inte är ensam.
Jag är smileyskadad efter att ha snackat i forum regelbundet i många år. Ibland är jag nära att slänga in smileys och andra tecken i texter där de absolut inte hör hemma.
Jag är inne och läser på forum ibland och har till och med registrerat mig men aldrig vågat deltaga i diskussionerna. Det känns som att klampam in oinbjuden på en privat fest. Dessutom är jag rädd att bryta mot någon oskriven regel.
Likadant känns det när jag kommenterar på olika bloggar. Första gången hade jag hjärtklappning och ångest i flera timmar.
Post a Comment