Ingen äkta boknörd

Jag är ingen äkta boknörd, har inte alls uppfattningen att boken är ett heligt ting som måste bevaras till varje pris. Så länge texten finns kvar i någon form så gör det inte så väldigt mycket om en kopia av boken blir förstörd, t ex genom att man gör om den till något annat som en inredningsdetalj eller konst. Eller vill du ordna ett bokbål på gamla slitna böcker så gör det för all del. Jag bryr mig inte så länge du låter bli mina böcker. Bokbål av det andra slaget däremot, det som går ut på att utplåna eller förstöra något specifikt verk, det är jag alldeles väldigt mycket emot.

Under mina bibliiteksår såg jag alldeles för många böcker som jag gärna skulle tuttat på själv, smutsiga, trasiga och allmänt medfarna böcker som ärligt talat var bortom räddning. Eller de där som bara stod där, olästa, eftersom de helt enkelt inte var tillräckligt intressanta för att plockas up av någon. Kanske var de inte längre aktuella. Vi försökte sälja sådant som gallrades ut men det var väldigt mycket som ingen ville ha. Makulering var det enda vettiga i de fallen.

Men när det kommer till åverkan på böcker som hindöron och liknande är jag emot det. Inte för att objektet boken är heligt, utan för att jag tycker det är fult och irriterande. Gör du det i dina egna böcker så fine, men låt mina eller bibliotekets böcker vara ovikta. Jag stöt mig även på när någon river ut blad i ett kollegieblock. Om jag behöver göra det ur något av mina egna block ser jag till att få med remsan som sitter i spiralen. Annars blir det stökigt.

Flr mig är texten det viktiga. Jag läser helst eböcker pga bekvämligheten. Men jag älskar fortfarande den fysiska boken. Det finns författare jag samlar på och jag är hyfsat rädd om mina böcker. Jag tycker bara att den där dyrkan av boken är lite fånig. Visst finns det särskilda utgåvor som är värda att bevaras men väldigt många har inget sådant värde annat än för den som råkar äga den. Att upprörs över att någon river itu en pocketdeckare för att slippa släpa på hela på resan känns lite absurt. Jag skulle aldrig göra det men jag kan slänga en tidskrift som jag kanske har betalat mycket mer för. Det är så olika vad vi värderar i livet.

Tekniska vedermödor

Så här är det, det är jag som är ansvarig för att få allt det tekniska att fungera hemma. Problemet är att jag  för det mesta inte har en aning om vad jag gör. Jag kopplar ihop apparater och jag rotar i menyer och inställningar. Jag läser manualer och googlar. Jag svär och gråter i frustration. Ibland, när jag vet vart jag ska vända mig, ringer jag supporten. För det allra mesta brukar det lösa sig ungefär när jag är på väg att ge upp.

Jag är verkligen inget tekniskt geni, men jag gillar att lösa problem. Jag tror min gamerbakgrund har hjälpt mig att våga ta tag i saker och prova mig fram. När jag började spela för 35 år sedan var det inte bara att trycka på installera. Det kunde krävas många timmars meckande för att i bästa fall få igång spelet. Innan internet var det naturligtvis extra frustrerande. Hade man inga kunniga vänner var det bara att bita ihop och prova sig fram.

Nu har vi köpt hus och det betyder nytt nätverk, ny parabol och dessutom två nya tvgapparater som följde med huset. Eftersom det där är viktiga saker i det här hushållet gav jag mig på det direkt vi kom hit, sent i tisdags kväll. Bara att hitta något att nollställa routern med var ett problem. Men värre var att lyckas ansluta och logga in. Den enda internettillgång jag hade var på mobilen och det är inte optimalt att läsa manualer och instruktioner på en liten skärm. Jag trodde ärligt talat jag skulle bli galen. När man nästan gråter av utmattning borde man inte ge sig på problemlösning av det slaget. Men plötsligt fungerade det! Jag vet inte riktigt hur det gick till men huvudsaken att vi har internet.

Tyvärr har jag inte lyckats med parabolen än. Vi har problem med signalstyrka trots att den fungerade utan problem för förra ägaren. Jag vill inte ge mig på att försöka rikta in den själv trots diverse appar och hjälpmedel som finns att tillgå. Jag tror inte det är det som är problemet och jag gör det förmodligen värre. Det kanske är något träd somhar hunnit växa upp eller någon annan störning.

Det är nätverkskablar dragna i hela huset men jag hade ändå problem att får internet till datorn. Men genom att följa kablarna och koppla in diverse dosor fick jag det att fungera. Tror jag. Det kan bero på något helt annat.

Nu återstår bara att komma överens med de nya tv-apparaterna också. Allting känns onödigt knöligt, somatt jag måste logga in på wifin varje gång jag ska se på Netflix uppe. Det blir nog bättre när jag skaffat lite fler kablar och kan plugga in alla apparater direkt. Men jag saknar ändå min Sony. Våra nya LG är större och kanske rentav bättre men Sonyn är mycket smidigare. Och det ärinte vara för att jag är van. Eller iaf vara delvis. Vi har den ju kvar men jag vet inte om jag Kan övertyga sambon att sätta upp den i stället för en av de nya.

Det är underbart med den nya tekniken, när den fungerar. Men ibland är vägen dit ganska tröttsam och jag önskar ofta att jag hade någon jag kunde vända mig till och fråga. Men när jag löst något känner jag mig väldigt nöjd!

Välja böcker

Ibland när jag ska välja bok blir jag helt överväldigad för att jag har så många. Har väl ca 500 eböcker och en hel del pappersböcker att välja emellan. Ibland är det några jag ser extra mycket fram emot att läsa men det slutar nästan alltid med någon annan. Det kan bero på att jag vill att de ska finnas kvar som något hägrande, men också på att jag jag är rädd att börja läsa "den där" boken vid fel tillfälle. Det hände med Black Lung Captain så den blev aldrig utläst.

Sist kunde jag inte bestämma mig och tog bara en ur "högen". Det blev Starplex av Robert J Sawyer och den visade sig vara lika bra som Golden Fleece, om än rätt olik den. Nu har jag börjat på en bok men är inte helt övertygad. Tänker att jag kanske valde för snabbt, det är också något tilltalande med själva urvalsprocessen där jag smakar på de olika böckerna. Just i det fallet kan jag sakna pappersböcker, när man kan bläddra lite och smaka på språket, titta på omslagen. Just den biten är lite bökigare i kindlen. Jag tror jag ska bläddra lite till innan jag bestämmer mig.

Några böcker blev det

Jag känner mig löjligt upprymd över reaböckerna. Så väldigt kul att få lite nya titlar i bokhyllan som annars har sett likadan ut sedan jag skaffade Kindle. Det har väl tillkommit några fakta- och serieböcker men inga romaner alls och det är lite trist. Visst, det går att köpa hur många eböcker som helst utan att hyllorna svämmar över, och dessutom är de lätta att köpa i smyg, men de glänser inte lika fint i hyllan som pappersböcker. Efter några år är det bara gammalt som står där och det är faktiskt lite ledsamt.

Lässtopp

Jag har helt tappat läslusten/-farten och är inte helt säker på vad det beror på. Enligt läsdagboken började jag på Black Light den 11 augusti och har läst 68%. Den är inte dålig. Så länge den rör sig i vår värld är den spännande på det där lågmält hotfulla sättet som jag känner igen från mina två tidigare Elizabeth Hand, Wylding Hall och Generation Loss, men när den svävar ut i syner av/vandringar i den andra världen tappar jag intresset något.

Enbart det hade inte varit ett stort problem, men tyvärr kom en väldigt jobbig och långvarig förkylning på det, eller rättare sagt två förkylningar på varandra med någon vecka emellan. Jag hör till dem som inte orkar läsa när jag är sjuk så läsningen stannade av helt. När jag väl orkade läsa igen var det dags att läsa om Doll Bones av Holly Black inför planerat poddande. Just inspelningen av poddavsnittet var ytterligare en sak som fick skjutas upp på grund av förkylningen.

Nu vet jag inte hur jag ska göra. Vill läsa ut Black Light för att få veta hur det går men känner samtidigt ett väldigt motstånd. Längtar efter att börja på ett flertal andra böcker men vet ju hur svårt jag har att återuppta läsningen efter att ha lagt en bok åt sidan. Å andra sidan befinner jag mig redan i den situationen så det är kanske dags att sluta låtsas och ge upp?

Maids of Misfortune av M Louisa Locke

 Mrs Annie fuller är en ung änka som förutom att hyra ut rum i sitt ärvda hus även får in pengar genom att ge finansiella råd grundade på sina kunskaper om finansvärlden och handeln med aktier. Men eftersom ingen man skulle ta råd av en kvinna i sådana frågor ger hon råden i sin roll som mediet Sybil. När hennes favoritklient plötsligt dör under mystiska omständigheter bestämmer hon sig för att börja luska i fallet.

Det här är en riktig mysdeckare av det där slaget där en ganska vanlig människa råkar snubbla över en mordgåta. Vi får följa med Annie Fuller under hennes utredning och det är väldigt mycket funderingar fram och tillbaka från hennes sida men det gör inget då jag trivs så bra i hennes sällskap. Stämningen är gemytlig och berättelsen har många personer som det är lätt att tycka om. några det är lätt att ogilla har den förstås också.

Jag hade mina, visserligen ogrundade, misstankar på ett tidigt stadium men det blev ändå riktigt spännande mot slutet. Jag blev riktigt glad när jag såg att det är en hel serie böcker för jag kommer definitivt att vilja återvända till San Fransisco och Annie Fuller.

En dag att minnas

Idag åkte vinterjackan i soporna. Den där jackan jag köpte den 19 januari 2010, en tisdag.

Jag har alltid fascinerats par som firar sådant som när de blev ihop. Hur kan de känna till datumet? Det är ju inte precis som när man var tio och frågade chans på någon. Då fanns det ju möjlighet att skriva in det i dagboken eller nåt, "Idag frågade jag chans på Jonte och han svarade JA!"

Jag har ingen aning om när jag och sambon blev ihop. Det är inte det att jag inte minns, inte bara i alla fall, utan att jag inte kan veta. Jag vet inte när vi gick från att vara vänner till att vara ett par. Det bara blev så. Vi umgicks och pratade och någonstans under allt umgänge och prat visste vi att vi ville vara tillsammans men det går inte att plocka ut ett visst ögonblick då det skedde. Det där är egentligen inte så konstigt men jag vet faktiskt inte ens vilket år det var annat än någon gång mellan december 1990 då jag flyttade till Lysekil och den 5 oktober 1995 då vi flyttade ihop. Det där sista kommer jag ihåg då jag har ett datum att hänga upp det på.

Men jag kommer ihåg när jag köpte min vinterjacka. Den 15 januari opererades mamma för sin hjärntumör. Det var en fredag. Kvällen innan var jag på rovdjursvandring på Nordens Ark med jobbet. Det var Arctic Paper som bjöd och det var en helt fantastisk upplevelse. Där gick jag genom parken i min sommarjacka utan att frysa men visste att jag behövde en vinterjacka. På fredag förmiddag åkte jag ner för att tillbringa en vecka i Göteborg, med dagliga besök på sjukhuset hos en mamma som inte riktigt var där längre. Jag hade nästan inga pengar och telefonens kontantkort var tomt men den 19 januari fick jag min pension och åkte direkt för att köpa en vinterjacka. Undrar om jag alltid kommer att minnas det.

Vittfarnepriset

För några veckor sedan nåddes jag av det väldigt glädjande beskedet att jag tilldelats Vittfarnepriset för bästa svenska kongressrapport 2014-2015. Mindre roligt är att det är det sista som delas ut, det verkar inte ha haft önskad effekt, att få fler att skriva kongressrapporter. Priset består av ett stipendium och ett, eh, konstverk men framförallt glädjer jag mig åt den stor äran. Det är väl kanske ett tecken på hur få rapporter som skrivs att just jag fått priset, men kul är det hursomhelst.

Det var Olovs EuroCon-rapporter som en gång fick mig att upptäcka kongressrapporten och även att på allvar längta efter att själv gå på kongress. De fick mig att förstå vad det handlar om. Efter det satt började jag läsa de rapporter jag kom över, ibland med avundsjukan kramande om hjärtat. Det är roligt att kunna ta del av en kongress man inte kunna åka till själv, det är nästan ännu roligare (och mindre smärtsamt) att läsa om de man faktiskt besökt. Detaljerade redogörelser för olika programpunkter eller en stämningsfull promenad genom kongressen, allt kan vara givande att ta dela av.

Jag har lite dåligt samvete att jag inte skrev en rapport från Archipelacon. Ambitionen fanns, jag förde anteckningar under kongressen för att inte glömma något, men sedan kom livet med intensiv jobbvecka och en segdragen förkylning. Som så många andra planer rann den ut i sanden.

En sak som priset har fört med sig är att jag blev tillfrågad att sitta med i en panel på Swecon men tyvärr fick jag tacka nej eftersom jag inte ska dit. Det svider lite faktiskt för det hade varit så oerhört kul att vara med.

Doll Bones av Holly Black

Doll Bones av Holly Black är en en fin liten berättelse om vänskap. Den är också en stämningsfullt spökhistoria som aldrig blir riktigt otäck, i alla fall inte för mig. Jag vet inte vad den har för effekt på den tänkta målgruppen som jag gissar är betydligt mycket yngre.

Poppy, Alice och Zachary brukar träffas efter skolan för att leka, de skapar fantastiska fantasifull äventyr tillsammans. Sedan en dag händer något som förändrar allt. Just den här händelsen drabbade mig faktiskt riktigt rejält men jag är inte säker på att den skulle påverka andra läsare så mycket. I och med den så tar ett nytt slags äventyr sin början för barnen. De får utstå en del prövningar men det är ändå en hoppfull bok som gjorde mig glad i slutändan.

Var kommer alla dessa böcker ifrån?

När det gäller böcker är jag något av en hoarder. Åtskilliga böcker har släppts hem bara av den anledningen att de är just böcker. Nu anser jag visserligen inte att man måste läsa eller ens planera att läsa alla böcker man skaffar, det kan finns många skäl att vilja ha en bok och att man vill läsa den är bara ett.

Jag har burit hem böcker som är vackra eller som jag har läst och älskar bara för att kunna se dem i hyllan och bli glad. Ibland vill jag vara säker på att en bok finns tillgänglig om jag vill läsa om den. Eller kanske är det en bok jag faktiskt tycker verkar intressant och tror jag vill läsa någon gång.

Men så har vi alla de där andra böckerna. Jag har "räddat" bärkassevis med utgallrade biblioteksböcker bara för att, och ärligt talat är det inte böcker jag blir glad av att se i bokhyllan. Nej, de är förvisade till kassar ute i stugan. De allra flesta av dem tillhör kategorin "den där ser lite intressant ut". Sedan har vi alla dessa böcker som fått följa med hem från bokrean. Det var ju inte direkt så att jag köpte de där lite finare konstböckerna som man ibland kan hitta. Nej, istället bar jag hem en massa jävla deckare som jag lika gärna kunde lånat på biblioteket och som tyvärr står olästa än idag. Det finna ett skäl att jag slutade gå på bokrea.

Mitt köpbeteende har ändrats med åren. Jag har som sagt slutat gå på rean och plockar inte på mig billiga/gratis böcker utan eftertanke. Jag fick ett litet återfall när vi rensade ur mammas lägenhet och det ångrar jag. Det är ytterst få av de böckerna som verkligen gör mig glad att ha i hyllan.

När jag köpte en Kindle förändrades förutsättningarna en hel del. Jag föredrar att läsa på den, det är bekvämare på alla vis. En fördel är att eböcker behöver man inte köpa förrän man verkligen tänkt läsa dem. Det går på någon minut att genomföra köpet och ladda ned den, lite längre om jag köper en bok i fel format. Jättebra! Men som alla som äger en eboksläsare vet så fungerar det inte riktigt så.

Jag köper långt fler böcker än jag faktiskt hinner läsa. Kanske ser jag att någon intressant titel är billig och passar på. Eller så laddar jag ner en massa gratis titlar. Det finns mycket gratis att hämta, första delen i en serie eller böcker som författaren hoppas få recension på. Gillar du erotik finns det hur mycket som helst. Det som blivit den stora fällan för mig dock storybundle.com och humblebundle.com. Det är väldigt svårt att motstå vissa paket. Allt detta leder till att jag har plattan fylld med en massa böcker som jag inte vet när eller varför jag köpt.

Problemet är att jag bara får upp en lista med titlar. När jag hållit en bok i min hand är det så mycket lättare att komma ihåg när och varför jag köpte den. När det är dags att välja nästa bok är chansen stor att det blir den där jag köpte för att jag faktiskt vill läsa den. Inget fel i det men jag kanske missar något bland alla de andra som istället hamnar "på hyllan" bland alla readeckare. Nu har jag i alla fall börjat att skapa Samlingar så fort jag köper en bundle.

Så här ser det ut på kindlen

På telefonen får jag upp omslag men om jag köpt en 
Storybundle och skickat den via epost så visas inte
omslagen förrän jag laddat ned boken. Det gör det
svårt att få någon riktig känsla för de olika titlarna.
Här jag skapat en samling med den senaste Story
Bundlen jag köpte för att få lite ordning.

Jag har i viss mån lyckats stävja mitt impulsiva köpklickande vad gäller datorspel och hoppas kunna göra detsamma vad gäller böcker. Det är inget stort problem, jag lägger inga stora summor och till skillnad från readeckarna tar de ingen plats. Men ändå, det är hundralappar varje månad jag kunde använda på bättre sätt.